Ödet

Jaha då sover alla i familjen förutom jag. Jag sitter här och grubblar, tänker och funderar. En sak som jag grubblar på.. eller ja, grubblar gör jag väl inte, men tänker på är ödet. Tror ni på ödet? Tror ni att allting har en mening med allt? Händer saker och ting av en anledning? Jag tror någonstans att saker och ting är menat att hända, att ödet har ett finger med i spelet. t.ex mina barn. Det var så meningen att jag skulle ha barn för jag älskar barn. Och mina älskade barn kom in i mitt liv och ändrade hela mitt liv. Dom fick mig att öppna ögonen, se saker och ting annorlunda, dom fick mig att verkligen inse meningen med livet. Mina barn gav mig ny styrka, massor av kärlek. Jag hade aldrig orkat kämpa för nånting om det inte hade varit för barnen i mitt liv.  Dåliga relationer t.ex, vad skulle de ha för mening? skulle de ta fram styrkan i mig? vad var ödet i de? Men hade jag aldrig lämnat mitt ex, hade jag aldrig svarat när min make skrev till mig första gången, ja då hade han ju inte varit min make idag.  När han skrev till mig första gången så kände jag nånting i min kropp, de var som en röst i mitt huvud sa "äh, snacka kan du alltid göra, vad har du att förlora". Och tack vare det så är vi gifta idag. Aldrig har han lämnat min sida oavsett hur tufft det har varit, och även fast vi har gjort slut och försökt gå skilda vägar, så har de alltid funnits nånting som har dragit oss tillbaka till varandra igen. Det måste ju vara ödet. Jag behövde just honom i mitt liv för att hitta styrkan i mitt liv igen, jag behövde hans ord, hans kärlek för att orka kämpa, för att känna att jag är värd något, känna mig speciell och värdefull. Han fick ju mig att känna mig som en mycket speciell person. Hade han inte kommit in i mitt liv, hade jag aldrig skrivit hej, gått med på en dejt, hade jag fortsatt leva i min lilla jävla super bubbla, ja då hade jag säkerligen inte suttit här gift och lycklig, nä då hade jag nog med största sannolikhet varit psykiskt nedbruten och levt ett olyckligt liv med massor av skuld i bagaget. Men vägen visade något annat.  Allting verkar ju ha en mening.  Hade jag inte träffat mitt ex, ja då hade jag aldrig haft dom finaste vännerna som jag har här. Då hade jag säkerligen suttit fast i min äckliga gamla lägenhet och mått skit rent ut sagt..Tack vare mitt ex så fick jag en ny start i livet i en ny stad med nya vänner och möjligheter. Mina barn fick en ny start i en trygg stad där dom trivs hur bra som helst. Ja som ni ser, allt har en mening =). Rätt coolt ändå ju tycker jag