Julafton..

I förra inlägget skrev jag om Julen, där jag tyckte att den väckte många minnen.

I alla år så har jag alltid firat min jul med min fina familj, mamma, pappa, lillebror, farmor och farfar. Jag såg alltid fram emot Julen och var så himla glad att hela familjen samlades och vi alla var så glada och fyllda av kärlek =). Jag satt väldigt ofta bredvid min älskade farfar och tittade på kalle anka, han höll för de mesta om mig och sa " är du farfars lilla flicka du?".. de värmde så gott i mitt hjärta när han sa så, har alltid känt mig som hans lilla flicka ju =). Han doftade alltid så gott också, Hugo BOSS, mm de är en doft man aldrig glömmer. Min farmor kramade alltid om en och gav allt mig en puss på kinden och frågade hur de var med mig. så mjuka farmor händer  och alltid så glad =).. tyckte så mycket om att vara runt min farmor och farfar på julafton när jag var mindre... dom var verkligen mina favoriter. Vi satt alltid hela familjen och tittade på Kalle anka och hans Jul och min farfar skrattade alltid, varje år, åt tomtens verkstad.. de var den enda delen som han verkligen älskade. Jo även Ferdinand tyckte han om... och han skrattade verkligen från hjärtat varje gång. Min mamma var alltid den som fixade maten och sprang som en Hattifnatt överallt och ordnade och donade, hon såg alltid till att vi var fin klädda och att maten stod på bordet redo o klart och var alltid positiv och glad. Min pappa var en sån som inte riktigt visste om han skulle hjälpa till i köket eller sitta ner och vara social, men han fanns med överallt och gjorde oss alla glada med ett leende och gav oss alla massor med kärlek. Ja hehe Julafton var nästan den enda gången jag och lillebror höll sams hehehe, vi tyckte alltid om att titta på våran spegelbild i julkulorna, vi gjorde grimaser och skrattade högt och glatt. De var alltid julmusik i bakgrunden och de doftade alltid glögg hemma hos oss. Jaa jag älskade verkligen Julen när jag var liten.  Men åren gick och man fick själv barn och familjen splittrades men vi firade ändå julen som vi alltid har gjort fast 2ggr typ.. ja ni förstår nog. Jag fick själv se hur glada mina barn blev när de var jul och jag såg/ser verkligen mig själv i barnen när dom hoppar runt av förväntan.  Men så en jul för  3år sedan så försvann allt de där, all den lyckan och glädjen och värmen. De vändes från glädje och värme till sorg och åter sorg. Man svalde så klart sorgen och drog på sig ett leende på läpparna och försökte göra de bra för barnen. Men sorgen satt kvar djupt i kroppen. Den julaftonsdagen vi firade jul utan farfar var nog en av dom värsta julaftonen jag någonsin har varit med om. Ingen farfar som kramade om en och frågade om man var hans lilla flicka, ingen farfar som doftade Hugo BOSS och skrattade åt tomte verkstan eller Ferdinand, en sorgsen farmor som inte alls var van att vara utan sin älskade make =(. Den Julen rann mina tårar verkligen och jag kände en sån saknad efter min älskade farfar, sitta där och titta på kalles jul utan farfar var inte desamma nå mer :'( en idag när jag tänker på de så gråter jag...

Men den värsta julen av dom alla var för 2 år sedan. Den julen vi firade utan våran mamma. Den julen då hela julen blev upp och ner vänd och ingenting var ALLS desamma nå mer. Min mamma blev jätte sjuk, hjärnblödning/stroke och fick en leverinfektion pga medicinerna. Min mamma låg på Sjukhuset och mådde så fruktansvärt dåligt och fick i sig så mycke medicin att hon knappt visste vart hon var. Jag och lillebror åkte upp till henne på julafton och gav henne julmat och ville önska henne en god jul. Men tårarna rann så fort jag såg henne och jag ville inte lämna henne där. Var de något min mamma såg fram emot varje år så var de att fira jul med sina älskade barn och barnbarn, för vi är allt hon har här i Sverige. Att behöva säga hejdå till henne på julafton för att gå hem och fira jul med barnen och farmor, var fruktansvärt jobbigt. Den julen fanns de inge julstämning någonstans, ingen var glad hur hårt vi än försökte.. alla satt vi där hemma och tänkte på våran älskade mamma /mormor och hur hon mådde helt ensam uppe på hennes rum. Både jag och min bror grät den julen.. aldrig mer ville vi fira en sån jul igen. Aldrig mer ville vi gråta och må så dåligt. Vi hade varandra och vi hjälpte varandra att vara starka och hålla masken även fast masken ramlade av. På juldagen så fick våran älskade mamma komma hem en liten stund för att fira jul med oss och vi alla blev så lyckliga. Vi gjorde allt vi kunde för att kunna ge henne den julen hon ville ha. Vi slet som djur så t.om vi fick huvudvärk och var helt slut.
Sen dessa händelser hände så är både jag och lillebror så rädda för julen, så rädda att nästan smäll ska komma och vi ännu en gång ska gråta  på julafton. Vi kämpar hårt för att ge mina barn en riktigt bra jul med massor med kärlek och lycka.. oavsett hur vi mår inombords.
Mamma är idag frisk och vi fick fira en underbar jul med henne förra året och även i år får vi fira med henne som de alltid har varit. Men man är så rädd att hon ska bli sjuk igen och vi ännu en gång ska stå där och inte veta varken ut eller in, eller att någon avlider precis innan jul och sorgen ännu en gång lägger sig som ett täcke hos familjen.

För evigt kommer jag alltid att minnas julen som en kärleksfull högtid med massor av lycka kärlek och värme.. men även sorg och oro...