Ännu en underbar helg har vi haft =). De var Strängnäs marknad i helgen, så jag barnen och väldigt fina människor i min närhet, tog oss dit och strosa runt. Flickorna fick åka karusell och Adrian och ****** åkte en värsting. heheheh Adrian tyckte den var riktigt roligt och ville åka den igen. Mammas hjärta satt i halsgropen av rädsla vill jag lova. hahaha man tror fortfarande att han bara är en liten skrutt ju. Men de var så grymt med folk och barnen började bli hungriga, så de blev att åka till Mc och käka lite innan vi åkte hem. Barnen lekte i lekparken medans vi andra satt på baksidan och snackade och hade trevligt. Efter de tog vi med oss barnen ner till ICA och handlade hem lite godsaker =). De blev inte så mycket godsaker för barnen var så slut och så trötta efter en dag på marknaden. Alla här hemma somnade rätt så fort. Dock så vaknade Joleene 05.15 imorse och ville inte sova. Snacka om att man har varit bra seg och trött idag. ****** och jag tog med oss barnen till en lekpark och lekte en stund innan de var dags för dom att åka hem. rätt mysigt tyckte jag =), solen sken och de var så lugnt och tyst ute och barnen lekte så himla fint =)). Umgicks med S på eftermiddagen och råkade somna i hennes soffa. Shit mådde inte alls dåligt över de.. vilken tur att W och Joleene lekte så lugnt och fint och att S var där.. Tack gumman för de <3. Blev att äta pizza idag till middag, orkade verkligen inte laga nå middag...Nu sover mina änglar sött och jag tänkte också lägga mig. Imorgon börjar man ju jobba också =). De ska bli rätt spännande faktist =) 42-44 är de jobb som gäller för mig. Får väl se hur Joleene klarar denna rubbning :/ långa dagar på dagis.. de blir tufft... hoppas hon klarar de.
Nä natti natti nu på er =))...
Ville skriva en kommentar här (men den försvann för jag hade inte loggat in...) att jag känner igen mig i det du skriver. Min dotter har inte nån diagnos (än), men hon reagerar ungefär som din dotter på t ex att vara borta från mig. Har haft långa o intensiva trotsperioder, utbrott som närmast liknar epileptiska anfall, men kan pågå upp till 1½ timme. Sådana hade hon varje eftermiddag vid hämtning på förskolan i över ett halvår. Andra föräldrar jag försökt prata med säger bara 'ja barn kan ju vara sådär' men jag har hela tiden känt att det inte är ok, att hon inte mår bra. Även pedagogerna verkade tycka att det var normalt. Nu har vi äntligen fått komma till barnpsykolog o får hjälp av soc o bup o jag kan äntligen andas ut. Det ÄR inte jag som är sämst förälder, mitt barn kräver faktiskt mer än vanliga barn. Största delen av tiden är hon ju dock jättegullig, glad, sprallig, framåt, charmig, så jag kan förstå att det är svårt för andra att se hur jobbigt det kan vara med de andra sidorna.
SvaraRaderaJag har läst mycket i din blogg o jag tycker du gör ett jättebra jobb som mamma!