Snart där

Jag har varit vilsen, förvirrad, rädd, jag har tvekat, förnekat, försvarat, gråtit, skrikit rakt ut av ren ilska, deppat och inte riktigt hittat min väg. Men nu börjar jag resa mig upp igen, jag börjar se min väg och sakta tar mig fram till den. Jag kryper mig fram men den ynka styrkan jag har kvar, kryper mig fram men sår på benen och smärtan i hjärtat, men ju längre fram jag tar mig desto mindre smärta känner jag och desto mer hel och fri känner jag. Jag är snart där och när jag väl är framme kommer jag känna glädje och lycka hela vägen in i själen. Jag är så tacksam för att jag har haft mina underbara vänner och in familj vid min sida under den jobbiga perioden. hade inte klarat mig utan er. Snart är jag framme och 2013 ser ut att bli ett ljust år.. om allt fortsätter i denna riktning... jag tänker inte ge upp..