Det är min tur nu

Dom mörka molnen drog sej över mig igår, dom har legat i närheten och lurat, men igår kom dom. Så himla sjukt! Hur kunde jag välja just denna väg? Hur fan tänkte jag egentligen? Nä jag visste iof inte att detta skulle ske så man kan ju inte anklaga sej själv.
Ibland tror jag att Gud försöker säga mig nått. Att jag måste typ lära mig att inte vara så godtrogen. Att jag måste lära mig att alla människor har sina brister, vissa värre än andra.
Men jag ser ju nått gott i alla och Bill alltid ge folk 100 chanser, men den enda som skadas av det är jag själv!

Det här är ju inget man vill berätta för barnen när dom blir äldre! Jag vill ha vackra och fina minnen. Var utan mins stora barn i 2 dagar och jag har nog aldrig saknat dom så kraftigt mycket som jag gjorde nu. Saknar dom jämt när dom inte är med mig, men just dessa dagar så saknade jag dom mycket och på ett känsloladdat sätt.

Hjärtat vrider sej i kroppen på mig, tårar rinner när jag tittar på dom vackra änglarna som sover så djupt och drömmer så sött. Så glad att dom inte vet vad som försiggår i denna hemska värld. Men jag skyddar dom och alltid kommer jag skydda dom mot allt ont som kommer i våran väg.

Det är min tur att må bra nu! Det är min tur att känna lycka och värme när jag vaknar och desamma när jag lägger mig! Min tur att drömma sött utan att kall svettas varje natt pga mardrömmar.
Jag är stark! Och jag ger mig inte! Mina äskade änglar är allt jag har och jag kämpar in i de sista för att ge dom allt de dom förtjänar. Deras glädje fyller mig med glädje och kärlek.