Saknaden efter farmor

Usch, jag känner hur en ångest fylls i min kropp, hur de kniper till i magen och hur tårarna väldigt gärna vill komma fram och rinna ner för min kind. Jag vill inte att morgondagen ska komma, jag vill hoppa över den. I mitt huvud har hon inte gått bort, nä i mitt huvud så lever fortfarande min älskade farmor. Hon står där i sitt kök och kokar kaffe och fixar pären till middagen. Det doftar nybakta bullar som hon har bakat inför vårat besök. Ja så är de, det gör hon , mmm för i himlen har hon inte hamnat. Nej nej...Jag blundar och ser mig själv som en liten flicka igen, som plingar på dörren , och kliver sedan in. Där sitter farfar vid sin favoritstol vid fönstret i köket, han har radion på och korsordet ligger på bordet, som han fint löser så lätt. Han tittar upp och säger "heej", farmor kommer fram och ger oss kramen och pussar oss  på kinden och säger " men heej, vad roligt att ni kommer och hälsar på". Ett leende dyker upp på mina läppar och värmen fylls i kroppen. Jag och lillebror ska ju få sova hos farmor och farfar inatt. Pappa stannar på fika och pratar lite innan han åker vidare hem igen. Vi vinkar hejdå och sen börjar vi leka med leksakerna som farmor har plockat fram. Farmor tittar på oss och frågar om vi ska gå ner till ICA som ligger precis nedanför deras lägenhet, om vi ska gå till ICA och handla lite godsaker inför kvällen. Överlyckliga så går vi och klär på oss och går ner. Vi får en varsin leksak och sen köper vi hem chips och läsk. Vi äter en god middag innan de är dags för kvällsmyset med farmor och farfar. Jag sitter tätt intill min älskade farfar och tittar på tv med honom. " Är du farfars lilla flicka du?" säger farfar och tittar på mig. " jaa de är jag" säger jag och lutar mitt huvud mot honom och nästan somnar. Farmor säger efter en stund att det är läggdags. Vi sätter på oss nattkläderna eller nattsärken som farmor alltid sa, och borstar våra tänder, sedan lägger vi oss i sängen och väntar på att farmor ska läsa bok för oss. Det blir Hattstugan, Törnrosa, och Igelgottavästen. ååå man hamnar direkt i en trygghets känsla och myser ner sig i sängen. Lillebror somnar först, sen somnar jag. Farmor ligger kvar hos oss och somnar hon med.

Men dom dagarna är nu förbi... aldrig mer får jag känna hennes trygga armar hålla om mig, känna hennes kärlek till mig, kramarna, pussarna på kinden..hennes skratt, busiga sätt att vara...Det gör ont.. åå jag hatar döden!! Kan inte farmor och farfar bara komma tillbaka till mig. Morgondagen närmar sig snabbt och de blir mer och mer tungt  i bröstet på mig. Tårarna kommer sakta fram, men bara att tänka på annat för barnen är runt mig. Älskade farmor, imorgon får vi säga hejdå en sista gång. Jag saknar dig så de gör :'(