Joleenes då

Idag fick jag ett brev på posten som fick hela mitt hjärta att skrynkla ihop sig. Vad det var för brev behöver vi inte gå in på, då folk kan tolka de väldigt fel. När man ringde upp en person o försökte få en förklaring hur personen/personerna menade, så skrynklades hjärtat ihop ännu mer. Kände hur tårarna försökte tränga sej ut men var bara att blinka hårt och svälja några gånger.

Det fick mig att fundera resten av kvällen. Har man förnekat de för sig själv att det är något som är knas med Joleene? jaja ni får tycka att jag är gnällig o tjatig och skita att läsa detta inlägg. Men har ni fan aldrig suttit i denna sits så ska ni inte yttra er så mycket. för ni har ingen aning om hur man mår som förälder när man inte kan sätta fingret på vad fan de är för fel!!!

Ja tillbaka till ämnet. När man hör från människor runt omkring att hon har en slags utecklingsstörning, då vill man bara gråta. Har man nekat till det eller ´tror man på att hon enbart är väääääldigt sen? Tittar på henne och känner hur tårarna försöker tränga sej igenom ännu en gång. Vill inte höra att hon är utvecklingsstörd. Nej jag säger inte att att utvecklingsstörda barn är mindre värda, för alla barn är lika mycket värda oavsett sjukdom, religion eller hudfärg. Men man vill ju ändå att sitt barn ska vara frisk eller?

Mammas älskade Joleene *snyft*... FAN!!!! kan vi inte få en enda positiv nyhet nån gång!!! fan i mej motgångar i varenda jävla sak man gör. Detta brev kan leda till något positivt dock, men samtidigt så slår de en jävligt hårt på käften, speciellt som förälder i detta brev. Ja de är så jag känner =(....

orkar inte mer....