Dagen började så himla bra. Började dagen med att åka på möte i Strängnäs och det gick väldigt bra. När jag kom hem så gjorde jag iordning flickorna och tog dom till dagis. Jag hann bara vara hemma i 1tim innan dom ringde från dagis och sa att Joleene var jätte hängig och ville bara ligga i famnen. Hämtade joleene direkt och åkte hem och vilade en stund. Joleene hade inge feber men var väldigt hängig. Efter vi hade vilat så satte vi oss i soffan med Amanda, Wilmer och Jani som satt och spelade tv spel. Efter 45min så kände jag på joleene och hon var brännhet så jag sa till Jani att vi måste ge henne Alvedon. Helt plötsligt känner jag hur joleene börjar rycka och jag ser på hennes blick att den försvinner. Då märkte jag att hon hade fått kramp/anfall.. I ren panik så skriker jag " Hjälp mig Joleene har fått kramp!!". Jani tar Joleene direkt och jag ringer genast 112 och ber om en Ambulans. Medans vi väntar på ambulansen så klär vi av henne alla kläder och lägger henne i de svalaste rummet på sidan, hon fortsätter krampa och de känns som tiden står helt still. Tårarna bara rann på mig och jag pussade hennes panna och viskade att mamma är här Joleene, mamma är här.. efter 15min så avtar kramperna och joleene somnar helt utslagen, 5min senare kommer ambulansen och vi får åka in med blåljus till akuten. Väl inne i ambulansen så sover Joleene tungt och ambulans mannen pratade med mig och förklarade vad som hade hänt. Efter en stund så ser man på Joleene att hon får ytterligare ett krampanfall, fast den här gången så blev hon helt stel i hela kroppen. "du får nog öka lite" säger ambulans mannen och då kände jag bara hur livet rann ur mig. Jag höll på att svimma i ambulansen och tårarna bara rann på mig. Joleene får en spruta och sen 5sek senare så somnar hon igen. Väl inne på akuten så gråter hon konstant i 1tim med kramper i halva kroppen. Jag höll henne så nära och pratade med henne samtidigt som jag bad till gud. Hon fick till slut lugnande och vi fick läggas in på Barn & ungdomsmottagningen. Där sov hon i 2tim alldeles lugn. Vi blev kvar på mottagningen till igår. Joleenes feber låg på 41,4 när hon inte hade febernedsättande i kroppen. Men igår fick vi åka hem och hennes feber har nu försvunnit helt. Både hon och jag sov djupt och länge inatt. Men jag lämnar henne inte ur sikte och jag ser framför mig hela tiden hur hon krampar och hur blicken bara försvinner på henne. Vissa stunder trodde jag att jag hade förlorat henne helt.. Aldrig mer vill jag uppleva den rädslan och aldrig mer vill jag se mitt/mina barn må så dåligt. Nu är Joleene hur pigg som helst och de syns inte ens att hon har legat med hög feber.
Vi gjorde ett EEG men som visade normalt. Vi ska få en ny tid för EEG under sömn samt in på Magnetröntgen på måndag. Men läkarna trodde att hon hade fått feberkramper.
Älskade flickan min, hon har sovit vid min sida hela tiden och jag har haft handen på henne hela tiden för att ha koll..
En av dom värsta dagarna i mitt liv..
Joleene fått lugnande och sover så sött
Efter 2tim sömn så vaknar vi och är jätte hungriga
tidigt på tisdag morgon och joleene har fått Alvedon och blivit lite piggare
Började bli rastlös inne på rummet
Leker en stund
Febern på väg tillbaka igen
Äntligen hemma och sover hur skönt och tungt som helst
Åh fy faen... får en klump i halsen när jag läser. Kan inte ens tänka mej känslan att se sitt barn så, tankarna som måste fara genom ens huvud och samtidigt veta att man inte kan göra det bra för en lilla hjärta på en gång igen. Håller tummarna att det aldrig händer igen!
SvaraRadera