Flytta på dig!!

Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hörru, du måste flytta på dig


Exakt som i Alina Devecrski's låt känner jag just nu.
Man ställer sej upp, bygger upp en försvarsmur, bygger upp de liv man verkligen vill ha och känner hur solen skiner in  igenom en och rakt in i hjärtat. Man känner lyckorus, vill hoppa glädjeskutt och skrika " nu är jag stark!!"
men på sista trappsteget då styrkan är som högst, lyckan är som bäst och livet är på topp, så känner man hur nån jävel flåsar en i nacken, och man känner ett jävla hån leende samtidigt som man känner hur nån greppar tag i benen på en och sliter ner en så att man ramlar ner för varenda jävla trappsteg.

Väl där nere på botten där man började, känner man hur kroppen värker, hur ont de gör att ens resa sej upp igen och man känner att hjärtat är lite trasigt men går att laga. Så man reser sej upp sakta sakta för att de inte ska göra så jävla ont men det värker nog grymt ändå. Man tittar upp på den höga trappan och tänker " fan jag som var så nära". man skakar på huvudet, tar ett djupt andetag och börjar om från början igen.

Jag blir så arg men samtidigt så ledsen. varför bara inte låta mig bygga upp mig själv och låta mig resa mig upp och känna att jag klarar det här. jag kan det här och jag fixar det.
Tycker inte den högre makten om mig?


Många tankar, mycket velanden blir de just nu.  2 snören att dra i..
VARFÖR??? fan jag som var precis ´på de där trappsteget.. jävla skit då..

*skrapar av mig smutsen från käna* jaha.. då  är det bara att börja om från början då. Börjar med trappsteg 1. *känner smärtan i kroppen..*

men först måste du FLYTTA PÅ DIG!!!